Jag är ingen stark kvinna

Jag är ingen stark kvinna!

18 mars 2020

Text: Melody Sundberg Foto: One.com

I vårt sekulariserade samhälle är det människan som ska vara stark. Inte minst gäller detta kvinnor. Men är kravet om styrka helt oproblematiskt?

Pressen att vara stark kan verka fänglande. Men Gud hjälper.

En av de vanligaste uppmaningarna idag är ”du måste vara stark”. Kanske hörs uttrycket extra ofta från kvinnor till andra kvinnor. Att vara en stark kvinna är något som är eftersträvansvärt och självklart. Som kvinna förväntas vi vara starka i alla situationer.


Kanske är du en av de som använder dessa uttryck, ofta till en medmänniska i hopp om att hjälpa och stödja. Jag förstår att det är på det sättet de är menade att användas. Men ibland kan det få motsatt verkan. Klarar vi av att vara starka i de svåraste situationerna? Är vi ens menade att vara det? Och behöver vi vara det?


Varför kravet om styrka är problematiskt

När jag nu ska diskutera detta tänker jag att det är bra att utgå från de situationer då vi är som allra svagast, men ändå känner av kraven på starkhet. Ett talande exempel om när starkhet kan leda till stora problem är utbrändhet. Det är just högpresterande, ”starka” människor, som blir utbrända. De tänker att de måste klara allt, hinna med allt, och därför ställer de omänskligt höga krav på sig själva. Deras omvärld tror ibland att de är starkare än de är, och utbrister "åh, så stark du är!" åt sina sönderarbetade nära. Det finns många som en gång var ytterligt högpresterande personer, men som numera spenderar all tid i sängen, oförmögna att klara ens de enklaste sysslor. Inte sällan kommer då någon välmenande närstående och säger ”nu måste du vara stark!”. Trots att det var just detta tankesätt som orsakade utbrändheten från första början. 


"De har blivit slagord som används utan eftertanke på ordens verkliga betydelse."


Jag har lärt mig mycket av en person som tidigare varit utbränd. Tillslut accepterade han för sig själv att det helt okej att vara svag. Jag tycker att det var ett mycket kärleksfullt sätt att bemöta sig själv på. Idag är han frisk och kunde återgå till sitt arbete, och jag är övertygad om att det var det tankesättet som hjälpte honom – tillsammans med Guds hjälp.


Ett annat exempel kan tas om den som blivit deprimerad. Många är de som uppmanats att ”vara starka”, eller ännu värre, att de måste ”ta sig samman”. En del tror att depression innebär att man är ledsen hela tiden, men framförallt är depression självhat. Det enda man vill är att bli förstådd, tagen på allvar och att bli älskad. Framförallt behöver den deprimerade lära sig att älska sig själv. Då hjälper inte sådana uttryck, tvärt om lägger de vatten på hjulet av självhat!


För att ta ett personligt exempel lider jag för närvarande av Sekundärt traumatiskt stressyndrom (STSD). STSD kan man få om man arbetar i vårdande yrken eller i andra situationer där man möter människor som har det svårt. Människornas lidande ”smittas” till den vårdande personen och denne börjar själv må dåligt, kanske till och med lika dåligt. Risken för att detta sker ökar om man inte tar hand om sig själv, och det gjorde inte jag. Varför?


Jag var ju tvungen att vara stark.


Jag var tvungen att alltid finnas där, alltid hjälpa, dag som natt. Jag tillät inte mig själv att vila. Tillslut tog det stopp, och hjärnan och kroppen sa ifrån. Fyra år senare kan jag fortfarande börja gråta och skaka i hela kroppen om någon berättar något tungt. Tack gode Gud för Per Isdal som skrev boken Medkänslans pris. Annars hade jag aldrig förstått vad jag drabbats av. Allt bara för att jag försökte vara stark.


Det var först när jag insåg att jag faktiskt är svag, som jag sakta börjat läka. Och det var inte en lätt insikt, för den gav mig dåligt samvete. Det var oerhört svårt för mig att förstå att jag inte kan hjälpa alla hela tiden. Men tillslut var jag tvungen att acceptera att jag inte kan ta hela världen på mina axlar, att jag faktiskt inte kan hjälpa allt och alla, att jag inte klarar att jämt och ständigt vara allas stöd. Tillslut förstod jag att det är ok att vara svag, att det till och med är mänskligt, och att man inte behöver orka och klara allting. När jag tillslut accepterade detta kände jag en oerhörd lättnad. Och framförallt, den stora skillnaden kom när jag började be ”jag överlämnar allt detta till dig, Jesus”.


Varför uttrycket ”stark kvinna” bör ifrågasättas

Exemplen ovan har rört vid psykologisk problematik. Men att förvänta sig starkhet i alla lägen är problematiskt även för den som mår bra. Som tidigare nämnt tycks den moderna kvinnan vara mycket utsatt för detta uttryck. Nyligen gick den internationella kvinnodagen av stapeln och om uttrycket ”stark kvinna” är vanligt, var det ännu vanligare den dagen. Jag förstår att uttrycket är menat att skapa jämställdhet och att öka kvinnors självständighet. Men de har blivit slagord som används utan eftertanke på ordens verkliga betydelse. Varje gång jag ser uttrycket känner jag mig personligt förolämpad. För det låter som om en kvinna alltid måste vara stark, kämpa vettet ur sig och fullständigt bränna ut sig vad hon än möter i livet. Framförallt bör hon aldrig visa svaghet.

Och inte nog med det, uttrycket måste ju innebära att det är dåligt att vara en ”svag kvinna”.


Vem räknas i så fall som ”svag kvinna”? Och vem avgör det?


Idag räknar jag mig själv som en svag kvinna, och det med stolthet. För det är insikten om min mänskliga svaghet som gjorde att jag överlevt. Och det är precis vad det handlar om i slutändan, att överleva. För att överleva måste man inse att det är okej att gråta, att det är okej att ligga i sängen i fosterställning - och att det är okej att be om hjälp!


Behöver vi vara starka? Vad säger Bibeln?

Jag tror att det är när människan vänder sig från Gud som hon försöker vara så stark och självständig. Det svenska samhället har vänt sig ifrån Gud och det påverkar alla, troende eller ej. När man inte tror på att det finns något större och starkare än en själv, försöker man själv vara störst, bäst och starkast. Detta är också kraven samhället ställer på oss. Se bara på hur en vanlig arbetsplatsannons ser ut. Ofta krävs någon sorts supermänniska. Man ska vara stresstålig, ha högskoleexamen, minst fem års arbetserfarenhet inom ett specifikt område, vara flexibel, ha serviceambition, ha social kompetens, vara noggrann, ha kunskap i alla efterfrågade datorprogram… Tack och lov finns det som vanligt tröst i Bibeln.


Vad säger Bibeln om mänsklig styrka? Enligt Bibeln är det endast Gud och Jesus som är människans starkhet. Det står att Jesus

”… tog på sig våra svagheter, och våra sjukdomar bar han” (Matt 8:17). Vilken befrielse att Han har tagit på sig våra svagheter! Redan för flera tusen år sedan, då Bibeln skrevs, visste man att människans natur är just svaghet, och att vi faktiskt inte klarar av att vara, och att bära, allt själva - hur mycket vi än vill. En dag hamnar vi nästan ofrånkomligt i en situation när vi inte orkar längre.


Aposteln Paulus skriver ”Men denna skatt har vi i lerkärl, för att den väldiga kraften skall vara Guds och inte komma från oss. ”Med lerkärl menar han våra kroppar, som inte är annat än som svaga lerkärl, men ändå inom oss bär Jesu kärlek (2 Kor 4:7). Vidare skriver han ”… men han (Herren) svarade mig: 'Min nåd är nog för dig, ty kraften fullkomnas i svaghet'. Därför vill jag hellre berömma mig av min svaghet, för att Kristi kraft skall vila över mig. Så gläder jag mig över svaghet, misshandel och nöd, över förföljelser och ångest, eftersom det sker för Kristus. Ty när jag är svag, då är jag stark.” (2 Kor 12:9-10). Självklart kan och ska vi hjälpa varandra, men endast Gud kan fullständigt bära människan i svåra situationer. Endast Jesus och Gud är starka nog att ta hand om allt vi möter i livet. För mig är det en befrielse att det inte är jag som ska vara stark, utan Gud. Det är en enorm lättnad att man kan överlämna svårigheterna till dem. En sten faller från axlarna och man får frid och lugn. Bibeln varnar också om att det till och med är farligt om människan försöker vara stark. Människans egen vilja och kropp står i strid med Guds Ande: ”Håll er vakna och be, så att ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt” (Matt 26:41). Vad skulle då hända om vi försökte vara starka i oss själva? 


Så om du är en av de som brukar be folk att vara starka: Nästa gång någon berättar för dig om sin svaghet, använd inte en vedertagen klyscha. Hjälp istället genom att lyssna, finnas där, och att inte döma. Och varför inte dela med dig av denna vers:

”Frukta inte, ty jag är med dig, se dig inte ängsligt om, ty jag är din Gud. Jag styrker dig, jag hjälper dig, jag uppehåller dig med min rättfärdighets högra hand.” (Jes 41:10).

Boka mig

Eller maila till: ms@melodysundberg.com

Melody Sundberg finns i Örebro.

Följ mig

Copyright © Melody Sundberg 2020