Upprättelse av församlingen

Upprättelse av församlingen

17 juni 2020

Förkunnelse av Kjell Sjöberg. Transkribering & redigering av Melody Sundberg. Foto: One.com

Jesus kommer när allt är upprättat. Då kommer den fulla upprättelsen, det andra är egentligen en försmak. Upprättelse är när någon fallit, man tar honom ur dyn och ställer honom så att han står stadigt igen.

Undervisning med Kjell Sjöberg. Inspelat i Björkhöjdskyrkan, Västra Frölunda, 19 mars 1994. För att lyssna, klicka här.


Vi beder psalm 80 tillsammans. Det är en psalm om precis det tema vi haft denna helg: Gud, upprätta oss! Det återkommer fyra gånger i psalm 80. I den fjärde versen står det ”Gud upprätta oss! Låt ditt ansikte lysa så att vi blir frälsta”. Det här är en bön för Guds församling. Den var för Israel, men kan tillämpas på Guds församling. Den talar om att Gud flyttar folket från träldomshuset till löfteslandet, och planterar dem. Han satte staket runt omkring. Men den här bönen är om en nödsituation. Staketet var nedrivet runt Guds folk, och vildsvinen var inne på området. Det står ”Vildsvin från skogen frossar på den, markens smådjur äter av den.” Det handlar om Guds plantering. Det är en sorts förnedring för Guds folk. Då ropar de till Gud: ”Herre, upprätta oss igen!” I min Bibel står en överskrift: ”En bön om upprättelse för folken”. Vi ber tillsammans:

 

”Lyssna, du Israels herde!
Du som leder Josef som en hjord,

du som tronar på keruberna,

visa dig i glans!

Väck upp din makt till att gå

framför Efraim och Benjamin

och Manasse,

och kom till vår frälsning.

Gud, upprätta oss!

Låt ditt ansikte lysa

så att vi blir frälsta.

Herre Gud Sebaot,

hur länge ska din vrede ryka

mot ditt folks bön?

Du har låtit dem äta tårars bröd

och dricka tårar i fullt mått.

Du gör oss till ett stridsämne

för våra grannar,

och våra fiender hånar oss.

Gud Sebaot, upprätta oss!

Låt ditt ansikte lysa

så att vi blir frälsta.

Du hämtade en vinstock

från Egypten,

du fördrev hednafolk

och planterade den.

Du röjde plats för den,

och den slog rot

och uppfyllde landet.

Den täckte bergen med sin skugga

Guds cedrar med sina grenar,

den sträckte ut sina skott till havet

och sina knoppar till floden.

Varför rev du dess mur

så att alla som passerar

kan plocka av den?

Vildsvin från skogen

frossar på den,

markens smådjur äter av den.

Gud Sebaot, kom tillbaka!

Blicka ner från himlen och se,

ta hand om denna vinstock!

Skydda vad din högra hand

har planterat,

den son du har fostrat åt dig.

Den är bränd av eld och nerhuggen,

de går under inför din stränga blick.

Håll din hand över mannen

vid din högra sida,

den människoson

du har fostrat åt dig.

Då ska vi inte vika från dig.

Ge oss liv, och vi ska åkalla

ditt namn.

Herre Gud Sebaot, upprätta oss!

Låt ditt ansikte lysa

så att vi blir frälsta.”

 

Vi ber.

 

Herre, tack för uppståndelsekraften. Tack för den störta upprättelsen som ägt rum, när du Jesus som 33 åring låg död i graven med en sten rullad för ingången, och plötsligt förlöser Gud kraften som uppväckte dig från de döda. Du gick ut ur graven - detta är upprättelsen! Halleluja! Tack för kraften som skapar nya himlar och ny jord, den kraft som gör oss till nya skapelser i Jesus Kristus. Den kraften som uppväckte dig från de döda, den upprättar, helar och lyfter! Den förlöser oss in i dina avsikter med våra liv och med församlingen. Jag ber att upprättelseprocessen ska fortgå i våra liv den här kvällen. Låt din kraft vara närvarande, i Jesu välsignade namn. Halleluja.

 

Upprättelsens innebörd

 

Jag siktar på att vi ska be tillsammans och inbjuda till förbön. Jag har talat hela helgen om att Herren upprättar. Jag visade scheman med syndafallet, som skedde i paradiset. Första Mosebok skildrar fallet, och jag tycker att det är som trappsteg som går nedåt. Tillslut hittar man Guds folk i träldomshuset i Egypten. De hade hamnat där, men Gud förlossade dem ur träldomshuset med sin starka hand. Det var därför de firade påsk och strök blodet på dörrposterna. Fallet hade stor effekt på individen och gudsrelationen.

 

I eftermiddag talade jag om hur syndafallet slog sönder den första familjen. Det slog sönder relationen mellan två bröder, Kain och Abel. Tillslut var det en hel släkt som var fördärvad. Tillslut en hel generation! Noa var den enda i en hel generation [som var rättfärdig]… annars var det fördärv, våld och sex i en hel generation. Detta var före syndafloden.

 

Så visade jag på upprättelsen. Det står att himlen måste behålla Jesus intill de tider då allt ska upprättas. Precis som fallet var som trappsteg nedåt, är upprättelsen från korset steg för steg uppåt: För individen, för familjen, för församlingen, för Israel och för samhället. Jesus kommer när allt är upprättat. Då kommer den fulla upprättelsen, det andra är egentligen en försmak. Upprättelse är när någon fallit, man tar honom ur dyn och ställer honom så att han står stadigt igen. Upprättelse i Bibeln handlar om att återföra [tillbaka] där man en gång varit. Det gällde Israel när de kom tillbaka till sitt land från Babel, då blev det upprättelse. Det är att komma tillbaka dit Gud ville att de skulle vara.

 

Befriade från fruktan

 

Den här samlingen tänker jag tala om församlingens upprättelse från träldomshuset till att bli Jesu brud - fullt färdig för Jesu tillkommelse. Ändå är det jag säger bara fragment. Församlingen var härlig på pingstdagen, men vi har talat om att det finns en lag som slår sönder och fördärvar efter syndafallet. Men genom Jesus sker upprättelse! Församlingar kan behöva befrielse.

 

När jag var pastor i Järfälla var det ett mycket annorlunda möte alldeles i början av vår församling. Hans Malmberg från Blå Korset kom. Nu kommer jag inte ihåg siffrorna, men [han kunde säga:]

 

- Det sitter 17 personer här nere i salen som är bundna av fruktan, och det är åtta på läktaren. Jag tänker be om befrielse för er nu!

 

När det hade gått en stund stod det 17 personer nere i salen och åtta på läktaren, precis så många som han sagt. Sedan bad han en bön att Jesus skulle befria församlingsmedlemmarna från fruktan. I perioder efteråt kom den ena efter den andre. En 12 årig flicka anmälde sig till dop. När hon avlade dopbekännelse sa hon:

 

- Jag var med i det mötet när Hans Malmberg frågade om det var någon som fruktade. Jag var fylld av fruktan. Jag blev löst och nu vill jag bli döpt!

 

Så var det en person som alltid satt på läktaren nära dörren. Han hade folkskräck. Han ville ut innan någon annan hann komma, för han ville inte hälsa på någon. Han blev befriad [från fruktan] och satte sig någon annanstans i kyrkan, han behövde inte sitta nära dörren.

 

Jag ska också berätta att min fru Lena blev befriad från fruktan. Folk hade så mycket olika sorters fruktan, för Fienden har en väldig variation och finurlighet att skapa fruktan i människor. Min fru Lena upplevde att hon var »mittemellan«. Hon visste vad jag kunde ta mig till på plattformen, också tänkte hon på alla de i församlingen som inte hängde med. Hon var så orolig för vad jag skulle göra och hur de skulle reagera. Hon var rädd på mötena, men blev befriad från den fruktan. Hon har vittnat om det här, och hon är inte längre rädd för vad jag ska göra på talarstolen. Hon älskar mig, men hon älskar medlemmarna i församlingen också.

 

Ger den trötte kraft

 

Det finns olika variationer om att församlingen ska upprättas, att de ska upprättas från träldomshuset. Om vi följer mönstret, hamnade Israel i träldomshuset och måste förlossas genom Lammets blod. I Nya testamentet står:


”Till denna frihet har Kristus gjort oss fria. Stå därför fasta och låt er inte tvingas in under slavoket igen.” (Gal 5:1)

 

Det kan alltså ha börjat i en frihet, men sedan behöver vi befrias från nya träldomsok för att bli en upprättad församling. Jag kommer snudda vid olika områden och sedan kommer vi be för det här. Det finns trötta församlingar, men Herren ger den trötte kraft. Jag läste om [Gamla testamentets] Simson som varit ute på slagfältet och höll på att dö av törst efteråt, trots att han vunnit sådan seger. Herren måste låta en källa öppnas, källan i Lehi. Det står att han drack och fick liv igen. Simson var helt uttröttad och utbränd. En upprättelse är när uttröttade församlingar [får kraft].

 

Det är förunderligt att se, att när det är väckelse orkar folk med vad som helst. De orkar med en månads väckelsemöten - överraskande väckelsemöten som håller på till tolv, ett på natten.  Ni brukar fråga: »Hur orkar de i Yonggi Chos församling, när det är 3000 med på morgonbönemöte kl. fem på morgonen? Hur orkar de ha bönenatt på fredagskvällar?« Jag var där i oktober och de var 20 000 personer! De håller på till morgonen och sedan går de till jobbet. Hur orkar de!?

 

Jo, när det är väckelse finns ett kraftflöde, och då orkar man mycket. Men så kommer församlingar in i trötthetsperiod. Bara de hör annonseringarna säger de: »Hur ska vi orka med allt det här?« Det är en trötthet. Men en församlingens upprättelse är att Han ger den trötte kraft! Församlingen får nytt liv, så att den orkar föra ut evangelium. Det är många olika saker som sker.

 

I väckelsens fotspår

 

Församlingens upprättelse sker steg för steg. Det behöver inte direkt följa den ordningen jag ger - men en sak är upprättelse av den tillbedjande och lovsjungande församlingen. Det är ofta där det börjar, med en ny friskhet. Jag har hört om en amerikanare som heter Glenn Sheppard, han är sydstatsbaptist. Han har studerat väckelsehistorien och talar om vad som alltid kännetecknat väckelse. Han säger att i väckelse föds det alltid nya sånger.

 

Det är mycket märkligt, men det pågår en väckelse i Sudan. Det är en av de tuffaste länderna i världen. I kanske 20 år har muslimerna i norr utrotat kristna i söder. Det är fruktansvärt i det landet, men jag fick en rapport om att 500 nya församlingar startat. En i södra Sudan döpte 7000 förra året. Det blev väckelse mitt där det var minor överallt på gator och fält! Under väckelsen har 2000 nya sånger fötts förra året. Det finns församlingar som inte har Biblar, men de sjunger och predikar från sångerna. När det är väckelse föds nya sånger! Det hör alltid ihop med en väckelse, det kan ni studera själva.

 

Men den sång som en gång sjöngs kan också förvanskas och tappa stinget. Den kan bli något helt annat. Då måste det ske en upprättelse av sången. Jag fick tillfälle att vara i Nashville, USA:s musikstad. Där finns 50 000 heltidsanställda musiker och 1800 musikstudios. Församlingarna är fyllda med folk som jobbar med musik. Det är därifrån countrymusiken kommer. Vet ni att countrymusiken föddes i väckelsemötena? Den föddes i väckelse och den var ett sätt att berätta evangelium! Den plats där de kröner vinnaren av »Bästa Countrymusiker« är ett ställe där det var väckelsemöten i Nashville centrum. Men de kristna säger att väckelsesångerna förvanskats. Nuvarande countrymusik kännetecknas av fantasi och verklighetsflykt. Vi hade andlig krigföring mot den här förvanskningen av det som en gång var väckelsesånger. Det har blivit så förnedrat, att vi bad: »Upprätta Nashville på nytt, så att det ska vara en stad varifrån det går ut lovsång!« Så var det en gång, men sedan har det blivit något helt förnedrat, något som Fienden använder. Det är ofta så att det som en gång var väckelsesång, kan ha tappat stinget.

 

Colin Urquhart har skrivit en bok om väckelse. Han säger att väckelse är något individer kan leva i, och något som församlingar kan leva i. Det är ofta så att när det varit väckelse lever individer kvar i väckelsen. Dessa människor mötte jag som ungdom runt om i Sverige. De kallades för »de saliga«. Saliga Emma var 80 år och hade varit med om väckelse i Alliansmissionen. Saliga Manne i Stockholm levde kvar i pingstväckelsens första väckelse. Så fanns Saliga Olle i Örnsköldsvik, och saliga Therese i Sala… Therese var min mammas farmor som levde tills hon var 96 år. Hon var så salig, och hon var helt annorlunda än alla andra, där väckelsen stannat av. Hon levde kvar i ursprunget. Det har alltid varit lovsång och saliga människor när det varit väckelse. När församlingen upprättas, upprättas också lovsång och tillbedjan. Det hör så mycket ihop med Guds närvaro ibland oss.

 

Ja, människor känner Guds närvaro. När kommunismen fortfarande regerade i Novi Sad, Jugoslavien, fick vi kommunistpartiets sekreterare att komma ned till Pingstförsamlingen. Det var första mötet i hans liv. Efteråt bjöd han oss på restaurang. Där blev vi nästan chockade, för han kunde tala om när Guds närvaro fanns i mötet. [Men han kunde också säga] när det var precis som sammanträdena kommunisterna har, när de var inne i sin tradition. Vi trodde inte han skulle märka det, men vi kände ibland att församlingen var inne i hjulspår. Men så plötsligt glimmade det till och Guds närvaro var där. Han som aldrig varit på mötena visste när Guds närvaro var där, och han visste när vi bara körde i det gamla hjulspåret! Vi är så genomskådade, förstår ni. Vi kan inte dölja för världen om Guds närvaro bor ibland oss, eller om vi tappat Guds närvaro. Detta hör mycket ihop med när lovsången är upprättad i församlingen.

 

Jag ska läsa från Jeremia. Detta är ett rop som vi har för församlingen här i Västra Frölunda. Herren säger:

 

”För jag ska låta dig bli frisk
och läka dina sår, säger Herren,
dig som man kallar
”den fördrivna”,
”Sion som ingen frågar efter”.
Så säger Herren:
Se, jag ska göra slut
på fångenskapen
för Jakobs hyddor
och förbarma mig
över hans boningar.
Staden ska åter byggas upp
på sin höjd,
och palatset ska stå
på sin rätta plats.”
(Jeremia 30:17-18).

 

Det här handlar om upprättelsen. Också står det vidare:

 

”Från dem ska höras lovsång
och rop från glada människor.

Jag ska föröka dem,

och de ska inte bli färre.

Jag ska ära dem,

och de ska inte vara obetydliga.

Hans söner ska bli som förr,

hans församling ska bestå

inför mig,

och jag ska straffa alla

som förtrycker honom.

Hans ledare ska vara

en av hans egna,” (det handlar om att ledarna ska komma från församlingen) .

hans härskare ska utgå

från hans mitt.

Jag ska låta honom komma nära

och närma sig mig –  (detta handlar om en upprättad Gudsrelation)

för vem skulle annars våga sitt liv

genom att närma sig mig?

säger Herren.

Och ni ska vara mitt folk,

och jag ska vara er Gud.”
(Jeremia 30:19-22).

När Herren upprättar och befriar sin församling ljuder lovsången. Sedan kommer en tillväxt i församlingen: den ska inte minska, utan öka. Det ska höras rop av glada människor när det är dopförrättningar och nya människor kommer till. I en upprättad församling finns det alltid nyfrälsta som är på gång, halleluja! Vi ska be om det här.

 

Församlingen – Ett bönehus

 

I första Mosebok vill Herren förlösa ofruktsamhet så att församlingen ska se frukt, halleluja! I Jesu namn. Det är en välsignelse över Isaks hustru. Hoppas inte de nygifta blir förskräckta nu när jag läser det här - då kanske ni får säga »Gud, stoppa välsignelsen«, haha.

 

”Och de välsignade Rebecka och sade till henne:

”Av dig, vår syster, ska komma

tusen gånger tiotusen.

Din avkomma ska inta

sina fienders portar!”
(1 Mos 24:60)

 

Det här är det högsta talet på välsignelse i Bibeln, och det var över Rebecka. Så står det i nästa kapitel:

”Isak bad till Herren för sin hustru Rebecka, eftersom hon inte kunde få barn. Och Herren bönhörde honom så att hans hustru Rebecka blev havande.” (1 Mos 25:21).

 

Jag tror det är tre personer [i Bibeln] som hade löften från Gud om fruktbarhet. Det finns ingen som haft så stort löfte som Rebecka, men hon var ofruktsam och kunde inte få barn. Det är för att hon och hennes man skulle vara absolut beroende av att bedja. En ofruktsam församling har bara en enda väg att gå, och det är att bedja. Man har upptäckt att församlingen måste vara en bedjande församling för att växa. Jag ska vidröra detta att församlingens upprättelse går steg för steg. Församlingen ska vara ett bönehus istället för en rövarkula. Det sa Jesus i Markusevangeliet 11:17. Det står inte att församlingen ska vara ett predikohus - kanske är det för att vi ska predika på gator och torg! Men i församlingen ska vi uppbygga oss. Det ska vara bönecentralen. När församlingar slutar be får man så mycket problem och det blir så mycket diskussioner. Det blir en rövarkula istället för ett bönehus. Församlingens upprättelse är en förnyelse av bönelivet i församlingen! Halleluja!

 

Ni får ursäkta att jag berättar om Stockholm här i Göteborgstrakten, men vi har en församling som heter New Life, som är ett och ett halvt år gammal. De har över 100 medlemmar. De hämtar sina nya medlemmar från Sergelstorg och får se syndare omvända. De har gatupredikanter och har upptäckt bönen. Så kan de säga: »Nu har vi bönenatt«. De är 60 personer när de startar, och tidigt på lördagsmorgonen är de 30. 30 personer håller ut ända till morgonen! Det är bra procent av en församling. De har sett, och det har min bror Stanley också sett, att det är mellan 25-30 personer på morgonbönemötena nu. Det började med mindre. Det är vad vi ser: När bönelivet upprättas blir det en växande församling.

 

I ett av mina nyhetsbrev berättar jag från en stad i Brasilien. Pastorn där berättar hur deras församling på tre år växt från 200 till 700 medlemmar. Han talar om hur de bad under de tre åren. De möttes regelbundet i församlingen, några stannade i kyrkan. Så gick de ut och bad i det område i staden där de inte hade några medlemmar. De hade den förståelsen att det måste vara någonting som blockerar, så att det inte kommer någon från de bostadskvarteren. Dit gick de ut och bad, och direkt började det komma folk som ville bli frälsta från det bostadsområdet. Det var en målmedveten böneplan i tre års tid som gjorde att församlingen växte från 200 till 700 medlemmar. När församlingar upptäcker det här, att de ska vara ett bönehus, upplever de att de måste ha människor i församlingen som jobbar med bön i på heltid.

 

I Saint Louis där Roland Smith finns, har de ett bönecenter på tisdagsmorgnar. Varje morgon kommer affärsmän dit och ber. Roland berättade att bland affärsmännen finns alla de fem andliga tjänsterna. Två företagare sade:

 

- Vi har problem med en anställd, hur gör vi om det inte blir bättre? Han följer inte företagets vision. Hur gör vi?

 

En person hade herdetjänst och sade att det går att själavårda sådana personer och fortsätta försöka. En annan var profet och han fick profetiska ord till dem. Det finns företagare som är apostlar som startar nya företag. Nästa vecka kommer Jim Locke hit till Göteborg. Han är advokat i Bryssel och har en lärartjänst rakt in i företagsvärlden. Församlingens upprättelse innebär att församlingens tjänster frigör människor, så att de på jobben runt om här [i området] börjar fungera i andliga tjänster som herdar, profeter och lärare.

 

Det står att allting ska upprättas till dess Jesus kommer. Man kan ha olika riktningar, men att någon ska bli profet och bli mer och mer berömd på talarstolen tror jag inte är någon andlig upprättelse. Jag tror att församlingens upprättelse sker när vi bryter in i nya områden där vi inte varit tidigare. Jag tror att en upprättad församling är där gåvor och tjänster fungerar. Vi behöver inte trängas i kyrkrummet. Gå ut på gator och gränder och be för sjuka! Utöva herdetjänsten på jobbet. Då finns utrymme för en växande församling, halleluja!

 

En enhetlig församling

 

Till upprättelsen hör upprättelsen av enhet. I inledningen stod »gör bättring och omvänd er till syndernas förlåtelse« och senare »då kommer tider av vederkvickelse och upprättelse«. Upprättelse är alltid att göra bättring och omvända sig, och få syndernas förlåtelse. Det är på det sättet enheten kommer. Jag var med på en plats som heter Huntsville i Alabama. Där var många sekteristiska församlingar. Sydstatsbaptister som Church of Christ ville inte ha samarbete med andra församlingar. De sade att det var ett under att en del kom samman där. Så var det en sydstatsbaptist som gick till Glenn Sheppard och sade att han vill bekänna.

 

- Jag har varit en väldigt sekterisk baptist. Jag har menat att vi varit bäst och absolut inte ska ha gemenskap med pingstvänner och karismatiker.

 

Han skulle gå fram till talarstolen och bekänna, men Glenn sade: »Du ska först gå till Kjell«. Detta var profetiskt, för jag slog upp Bibeln och fick ett bibelord om soldaterna som delade på Jesu kläder och kastade lott om hans mantel. Herren sade [till mig]:

 

- Det bibelordet ska du ge till någon som ska komma till dig.


Då kom sydstatsbaptisten och sade:

 

- Jag ska bekänna sekterism och jag blev skickad till dig.

- När du nu bekänner det, ska du använda det här bibelordet. Du ska gå fram och säga: ”Jag är likadan som de här soldaterna som korsfäste Jesus.” De ville rycka åt sig en bit av hans kläder och lade beslag på olika kläder, sade jag.


Han gick upp och gjorde det, och det kom en sådan förkrosselse över de som var samlade. De började bekänna: »Vi har stulit en bit av Jesu kläder och sagt det här är vår favoritlära. « Någon hade knyckt manteln, och någon annan menade att just de hade den bästa biten av Jesu kläder. De började bekänna det här.

 

I november, när Francis Frangipane var där på samma ställe, var det 60 församlingar som samarbetade. En bönehelg var 3000 personer i Huntsville och hade bönekonsert! De sade att det började när sydstatsbaptisten bekände, då bröts sekterismens barriärer ned. Det går inte att repetera [vad som sades], men han kom i sådan syndanöd [när han förstod att] han inte var bättre än soldaterna som korsfäste Jesus. Han kom i sådan syndanöd! Jag tror att i en och en halv timme var det kö vid den mikrofon där man bekände sekterism.

 

Den [sekterismen] förnyas hela tiden, tyvärr. Sekterismen finns i gamla församlingar, och den finns i de allra nyaste församlingar. Det är när man skapar egna kungariken och splittring finns inom församlingar. Jag tänker ge några bibelställen, och börjar med ett Guds ord som varit levande för mig, och som demonstrerats framför mina ögon:

 

”Jag har också andra får som inte hör till den här fållan. Också dem måste jag leda, och de kommer att lyssna till min röst. Så ska det bli en hjord och en herde.” (Joh 10:16).

Det här är citat från Hesekiel, då Herren för samman två fållor så att det ska bli en herde och en hjord. Det är två grupperingar som ska smälta samman. Jag ska förklara det här så småningom, och jag skulle kunna säga att de här två fållorna är gamla och nya församlingar. I en församling kan det [handla om] de gamla och de unga. Vi går till Hesekiel, så ska jag läsa:

 

”Herrens ord kom till mig: ”Män­niskobarn, ta en trästav och skriv på den: För Juda och Israels barn, hans medbröder. Ta sedan en annan trästav och skriv på den: För Josef, en trästav för Efraim och alla av Israels hus, hans medbröder. Sätt sedan ihop dem med varandra till en enda stav, så att de blir ett i din hand. När dina landsmän då säger till dig: ’Förklara för oss vad du menar med detta’, då ska du svara dem: Så säger Herren Gud: Se, jag ska ta Josefs stav i Efraims hand, det vill säga Israels stammar, hans medbröder, och jag ska sätta ihop dem med Juda, med Juda stav, och göra dem till en enda stav så att de blir ett i min hand. 
(Hes 37:15-19).

”Jag ska göra dem till ett enda folk i landet, på Israels berg, och de ska alla ha en och samma kung. De ska inte mer vara två folk och inte mer vara delade i två riken.” (Hes 37:22).

Juda står för de renläriga, de som håller fast vid det gamla. I Israel blev det en delning mellan Juda och de tio stammarna, så det var en profetisk handling. Efraim var halvjude, för hans pappa var Josef och hans mamma var egyptisk dotter till en avgudapräst. När det talas om Efraim, står det att han ”blandar sig” (Hosea 7:8). Han hade hämtat lite här och lite där, han var inte renlärig. Men så sker en profetisk handling. Israel var splittrat, men det kom en profet och sade att på grund av Salomos fall säger Herren:

”… ska jag rycka riket ifrån dig och ge det åt din tjänare. ” (1 Kung 11:11).

Så kom profeten och rev sönder manteln (riket) i tolv strimlor och gav dem [till Jerobeam]:

”Ta här tio delar för dig själv, för så säger Herren Israels Gud: Jag ska rycka riket ur Salomos hand och ge tio av stammarna åt dig. (1 Kung 11:31).

Detta var mellan Efraim och Juda. Detta handlar egentligen om de som håller på det gamla, och de som vill hämta lite från… ska vi säga Livets ord, Vineyard och från olika håll. Man säger: ”De här blandar ihop det, men vi har alltid hållit på det rena”. Precis såhär är det i Israel idag, detta är ett profetiskt ord om Israel. De finns de ortodoxa, de Messiastroende och de sekulariserade judarna. Israel är väldigt splittrat idag, ni vet hur många partier det finns i Knesset. Det här är ett profetiskt ord, för när Jesus kommer ska det här splittrade folket bli ett i hans hand.

Jag har sett några kvinnor från Be’er Sheva som var ute i öknen och bad. De var frälsta judinnor som tror på Jesus som Messias. De hittade två stavar och skrev Juda på en och Efraim på dem. Så firade de Herrens måltid, för de hade upplevt att det fanns splittring. De tog en vigselring och förde ihop de två stavarna och knöt så ett vackert silverband omkring. Så kom de till en konferens och sade:

- Vi tror att vi ska be att Herren ska förena ett splittrat folk.

Det blev så präglat av försoning att vi smälter samman. Det här betyder också att i upprättelsen ska ett frälst Israel förenas med en upprättad församling. Det är vad Herren håller på att göra: Han upprättar nio Messianska församlingar i Jerusalem, och nu börjar vi kopplas samman. De sjunger lovsånger precis som vi – hebreiska lovsånger. Herren förnyar dem, också ska vi förenas.

Men nu gäller det här i våra liv. Det gäller Guds folk i Västra Frölunda och Göteborg! Det här är en process som behöver ske rakt in i församlingar där Herren ska hela. Jag tror på både gammalt och nytt. Jag tror att Jesus ska bli ärad genom att Efraim och Juda blir förenade. Det sker genom förkrosselse, när vi ödmjukar oss inför varandra och ber varandra om förlåtelse. Jag är präglad av detta som hände, för det smälter ned oss alla.

Försoning mellan svarta och vita

I oktober var vi med på metodisternas böneberg i Sydkorea, och där var många olika nationer med. Vi skulle be för nationen. Så kom en grupp från Sydafrika, det sargade landet. De hade en delegation med hälften svarta och hälften vita. Det var boer, de holländare som varit ansvariga för apartheid - och de som varit utsatta för apartheid.  De skulle ha ett förberedelsemöte för att tala en kväll och presentera böneämne, men ni vet hur smärtsamt det är i Sydafrika. De kunde inte komma över motsättningarna. Det var en vit broder som sade:

- Jag vet inte hur det går ikväll, för jag har inget utrymme.

Några svarta bröder, Simba och några till, sade:

- Jag vet inte hur det går ikväll. Vi är inte enade.

Men så fanns en kvinna som hette Gerda och som är böneledare i Sydafrika. Herren hade upprättat hennes tjänst så hon hade fått en plan från Gud. Den berörde oss alla. Hon ställde upp sin grupp, fem vita på ena sidan och fem svarta på den andra. Så lade hon sig raklång på talarstolen och började gråta och bekänna. Det här var väldigt verkligt, för hennes morbror hade varit president i Sydafrika och hennes familj var politiska ledare. Hon visste att hon och hennes familj är ansvariga för muren. Hon började gråta och ropa: »Gud förlåt min familj som har byggt muren mellan svarta och vita. «Vi berördes allihop, och man började snyfta och gråta över hela lokalen. Det fanns ett draperi bakom talarstolen, och där stod en hink med vatten och en handduk. Hon tog fram det och började tvätta de svartas fötter. Hon tvättade en pastor från Harare i Zimbabwe. Han var pastor för en stor församling och böneledare i sitt land. När hon höll på att tvätta hans fötter, gick han fram till mikrofonen och sa:

- Jag har haft en sådan bitterhet mot de vita i Sydafrika att jag beslutat mig för att aldrig ta en vit från Sydafrika i hand. Hitintills har jag aldrig gjort det. Jag hälsar på amerikanare och engelsmän, jag hälsar på européer. Men jag har aldrig hälsat på en vit sydafrikan. Gerda – du har nått mitt bittra hjärta via mina fötter, genom att du ödmjukade dig. Du är den första jag tänker ta i hand och hälsa på!

Så möttes de i försoning, och sedan gick de alla och kramade om varandra. Muren blev nedbruten!

Detta ledde till att den här helgen var det en vit, som gick till en indianpastor född på ett indianreservat. Han bad om förlåtelse för alla brutna avtal med indianerna. Han sade [senare]:

- Jag snyftade och grät.

Nu har han kommit hem till indianerna i USA och just den här helgen hade han sammankallat en konferens och frågat:

- Hur ska vi relatera till vita som ber om förlåtelse? Hur ska vi göra för att vara med och öppna upp för väckelse?

Det som föregår väckelse är dels att det alltid kommer nya sånger, dels att det alltid kommer en förkrosselse då hårda hjärtan smälter. Man ödmjukar sig och ber varandra om förlåtelse. Det som hindrar väckelse är oförsonlighet, bitterhet och när det är uppdelning i församlingen i olika grupper. Det är dammarna som hindrar vårfloden att bryta fram. Väckelse är försoning i Jesu namn! Halleluja!

Jag har två saker till jag vill ta upp. Det handlar om individer. Herren ska röra vid dig så att du kommer bli upprättad, och församlingen kommer in i en upprättelse. Vi kommer att be för varandra. Ni som hörde mig be ute i rummet när vi bad tillsammans förut, hörde oss säga att vi inte vill ha några traditioner. Men om vi inbjuder människor som vill uppleva upprättelse i sina liv ber jag de som aldrig gått fram i denna församling och begärt förbön: Det skulle var härligt att se er komma! Det är ett tecken på att det inte är tradition, utan att Gud bryter igenom på ett nytt sätt i våra liv så att du blir fri från låsningar och hämningar. Så att du ska vara med i ett väckelseskede när församlingen ska växa. Halleluja, prisa vare Herren!

Andligt krig i Lillehammer

Något som hör till detta är upprättelsen av de stridande församlingarna. I Uppenbarelsebokens 17:e kapitel står det om de kallade, de utvalda och trogna som följer lammet. Lammet går till stridsfältet och de övervinner förenade tio konungar. Församlingen i ändens tid är en stridande församling. När Jesus kommer på skyarna i Uppenbarelsebokens 19:e kapitel, kommer han för att strida och döma. Han kommer i spetsen för himmelens härskaror. En upprättad församling måste kunna känna igen Jesus när han kommer! Han kommer inte som den milde, söte Jesus. Han kommer med ett svärd i sin mun för att ta itu med vilddjuren! Det är klart vi ska möta honom i uppståndelsekroppar. Men jag hoppas du inte blir chockad när du ser svärdet i mun på Jesus, när du ser honom rida i spetsen för de himmelska härskarorna. Det är den stridande himmelska Jesus som ska möta Lammets armé! Halleluja!

Vi måste bli lite tuffare, förstår ni. Jag vet inte om ni känner till Peter Wagner, en missionsledare och ledare för Församlingstillväxtinstitutet. Han har undervisat mycket om hur församlingar ska växa. Nu undervisar han bara om Warfare Prayer [Kjell visar en bok med samma titel författad av Wagner]. Han undervisar om bönekrigföring. Vi ser att när vi får fullträffar i bönekrigföringen blir många frälsta. Prisa vare Herren!

Vi hade lite bönekrigföring i Hoppbacken i Lillehammer innan Olympiaden började. De kom så mycket vätter och troll från avgrunden vid invigningen och avslutningen. Sedan var det en vikingaby nedanför hoppbacken, där de skulle bjuda på mjöd. Precis som på vikingatiden skulle de offra djur till Oden och Tor nedanför hoppbacken! Det var ett påkostat arrangemang, det är klart vi bad för det.

De har gått i konkurs.

De hade hednabröllop från vikingabyn under Olympiaden, det var några som ville gifta sig för de ville inte gifta sig i kyrkan. De gick och gifte sig i hednabröllop i vikingabyn, och det gick ut på Norsk TV.

Men tack och lov, de gick i konkurs.

Det är sådant som hindrar väckelse, som hindrar att folk blir frälsta. Vi visste av den här hyllningssången till Zeus. Vi visste av de makter som stod emot. Det var 700 personer för [Ungdom med Uppgift], UMU, som evangeliserade under Olympiaden i Lillehammer. Från Norge var det Edvardssons Bibelskola och Oslo kristna center. Pingstvännerna hade tältmöte i 20 graders kyla. Det blev 100 frälsta bland UMU arbetarna - vi har inte fått rapport från de andra [ännu], men i lördags satt de och ringde till de nyfrälsta från UMU baserna i Grimmerud. Nu berättar jag vad jag berättade när vi åt frukost i morse: Vi ser alltid det här att när vi röjer i andevärlden blir folk frälsta. Då kommer Guds kraft i rörelse! Det är de församlingar som förstår andlig krigföring som får skörda.

Ja, det var något dramatiskt som skedde, att 100 personer blev frälsta. De stod och predikade på soptunnorna i gathörnen, där man slängde avfall. Alla under 20 år fick undervisning om hur man skulle hålla sitt livs första predikan, också stod de på tunnorna och de äldre stod runt omkring. Det är lite andra nyheter än vad vi såg på TV hela tiden!

Så var det ett team som såg en man. De började vittna för honom, men han var tuff och hård. Så fick de Kunskapens Ord, och började berätta om hans släktingar. De sade att han har en syster som har olika problem inom familjen, och de berättade om ett barn som är sjukt och har en utväxt [här rör Kjell vid halsens högra sida, för att visa utväxtens plats]. Mannen sade ingenting, men nästa dag kom han och letade efter evangelisationsteamet. Han hade tagit med sig alla släktingar som var med i Kunskapens Ord. [När han hittade teamet] sade han:

- Nu har jag fått tag på er! Ni håller på och skvallrar och sprider ut ont rykte om mig och min familj! Jag kommer anmäla er för förtal!

- Men det är Gud som uppenbarat kunskapens ord om dig och din familj, sade teamet.

Då började han förbanna Gud. Några i teamet sade:

- Lugna ned dig! Det är farligt att förbanna Gud!

En person ur teamet gick fram till den lilla flickan och lade handen på henne, och omedelbart blir hon helad från utväxten. Och när mannen som förbannade såg systerdottern bli helad, föll alla släktingar ned på gatan och tog emot Jesus! Det var det mest dramatiska som hände. Det visar vilken Guds nåd det är, att från att en man förbannat Gud ligger han i nästa sekund på knä, och Herren demonstrerar helande. Detta ser vi alltså gång på gång: Innan man går ut och evangeliserar och vittnar på gatorna, har vi upplevt att veckan innan ska man ha bön och andlig krigföring. Det behagar Herren att bryta ned mörkrets fästen. Precis då ska man sätta in stöten, för Gud vill bana väg för att människor ska bli frälsta.

Gud drar gränser

När Sverige genom sina biståndspengar från Utrikesdepartementet ger 100 miljoner för att bygga upp Jeriko och Gaza, och till att bygga PLO:s högkvarter [Palestinska Befrielseorganisationen], då anser jag att kristna ska varna för det. Det var egentligen Sverige som skulle bygga PLO:s högkvarter. Jag upplevde det här så allvarligt att jag gick till den som är ledare för Förebedjare för Israel och sade:

- Jag ber om förlåtelse å Sveriges vägnar, för vi är med och utför den synd det står om i Joel kapitel 3, att Gud ska döma nationerna i Joshafats dal, de som är med och delar på landet.

Nu var det så att byggmästaren hade frågat kristna, och de hade gett fel råd. De [kristna] hade sagt att det alltid är rätt att arbeta för fred. Men det är inte fred när man kompromissar om Guds ord, för Gud har utstakat gränser. Jag bad om förlåtelse, och Sverige blev räddat från att bygga PLO:s högkvarter. Det har istället gått till Norge. Norge ska samarbeta med byggbolaget Filisté och bygga PLO:s högkvarter. Sverige har blivit räddat trots att det finns kristna som inte begriper ett dugg av det här.

När jag var i Jerusalem gick vi ned till Joshafats dal. Vi var 160 personer. Det är där Gud ska döma nationerna för hur de handlar – de delar på Guds land. Det är Hans land! Han har gett det till Israel. Han står över FN, politiker och alla andra. Vi gick ned till Joshafats dal och sade: »Ännu är vi inte där när Gud ska döma nationerna.« Men vi bad, och vi sa: »Vi tar Norge och USA som testfall.«

Precis då när vi var där var Osloöverenskommelsen [med] Norska utrikesministern Holst. Det var söndagen innan Clinton och President Assad skulle mötas i Genève för att förhandla om att ge upp Golanhöjderna.

Då var vi i Joshafats dal.

Och vi bad.

Norrmännen fick be, och amerikanarna.

Jag tror att det finns ett samband… annars tar jag en stor risk, att säga detta:

Norges utrikesminister fick ett slaganfall och dog dagen efter. När Clinton hade samtalat i sex timmar med President Assad om att Israel skulle ge upp Golanhöjderna, återvände han natten mellan söndag och måndag till USA. Det var då jordbävningen kom i Los Angeles. När president Assad återvände omkom hans äldste 32 årige son i en bilolycka, han som skulle vara Assads efterträdande. Han begravdes samma dag som Utrikesminister Holst.

Jag tror att Gud försvarar sitt land, och det är allvarligt – det är egentligen så att den profetiska församlingen ska ge råd till de som inte förstår Guds handlande i ändens tid och vägleda så att inte politiker och ledare gör någonting som drar Guds dom över vårt land. Det här är några av de områden där jag tror att församlingen, när den i ändens tid upprättas, ska vara starkt profetiska församlingar. Hitintills har det varit så, att när folk blir andedöpta, lägger vi märke till om de talar i tungor eller inte – men i Joels profetia står:

”Och det ska ske därefter att jag utgjuter min Ande över allt kött. Era söner och era döttrar ska profetera, era gamla ska ha drömmar och era unga ska se syner.” (Joel 3:1).


De drömmar de har är profetiska drömmar. Det är profetiska syner som talar om väckelsen som ska komma – skörden i ändens tid. Vi är på väg mot en upprättad församling. Och som jag talade om igår kväll: Det ska vara den starkast missionerande församlingen. Det är då vi ska slutföra missionsuppdraget – precis innan Jesus kommer. När födslovåndorna pågår ska vi bara bärga in skörden, halleluja!

Vi ska möta Jesus med upprättelse – allt ska upprättas.

 

 

 

 

Fotograf Melody Sundberg

Boka mig

Eller maila till: ms@melodysundberg.com

Melody Sundberg finns i Örebro.

Följ mig

Copyright © Melody Sundberg 2015 - 2020